Valsjön är en typisk liten skogsby på finnskogen i norra Hälsingland, längst upp i Svågadalen, längst upp i nordost i Ljusdals kommun, intill gränsen mellan Hälsingland och Medelpad och intill gränserna mot Hudiksvalls, Nordanstigs och Ånge kommuner.
Numera bor här endast två bofasta familjer. Övriga hus (ca 15 st) används som fritidshus. Området, som ligger mer än 300 m.ö.h., innehåller milsvida skogar utan bebyggelse och är hemvist åt bl.a. alla våra fyra stora rovdjur. Här finns också flera rätt stora sjöar, källsjöar till Svågan (Svåga älv), som rinner ut i Norra Dellen ca fem mil i sydost. Området är populärt för bl.a. fritidsfiskare.
Byn tillhör Ramsjö församling i Ljusdals kommun, men här i gränstrakterna blir de normala adresserna helt missvisande. Postadressen är nämligen Bjuråker och riktnummerområdet är Delsbo.
Man kan säga att byn ligger väldigt centralt: det är "lika långt åt alla håll". Till närmaste affär är det drygt 3 mil söderut (Ängebo) och drygt 4 mil norrut (Torpshammar). Till närmaste tätort är det 5-6 mil norrut (Fränsta resp. Stöde) och 5,5-6,5 mil söderut (Ljusdal resp. Delsbo). Till närmaste stad är det tio mil norrut (Sundsvall) och tio mil söderut (Hudiksvall).
En dagbok med vädrets och naturens skiftningar finns här.
Skogsområdet utmed gränsen mellan Hälsingland och Medelpad, det vi idag kallar Mottiland, koloniserades på 1600-talet av skogsfinnar från Savolaks-området i östra Finland. Med svedjebruk och boskapsskötsel skapade de sig en framtid i de djupa skogarna. Finnen Pål Persson började med ett torp vid Storvalsjön i nuvarande bys södra del men flyttade ganska snart litet högre upp till det som idag heter Sörnaggen. Där fick han ett nedsättningsbrev år 1617 för "stubbrättighetstorpet" Naggen. Torpet på Valsjön tillhörde och brukades fortfarande av Naggen-torpet på slutet av 1700-talet.
Det som idag kännetecknar Valsjön är spåren av de stora skogsarbetena på 1950-talet. Det var Iggesunds Bruk, som ägde skogarna i de här trakterna. Bilar var inte så vanliga på den tiden så skogsarbetarna måste bo i närheten av arbetsplatsen. I slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet byggde därför bolaget ett antal enfamiljshus i Valsjön och i systerbyn Skån för att bereda bostad åt skogsarbetarnas familjer. Man byggde också ett hus som bostad åt ensamstående skogsarbetare. Det huset hade fyra dubbelrum, matsal/allrum och ett stort kök. Ihopbyggt med den delen fanns ett enfamiljshus för husmor och hennes familj. Här bodde åtta (och tidvis fler) skogsarbetare och en husmor, som skötte matlagning, klädtvätt m.m. I huset fanns också tvättstuga och bastu, som kunde användas av byns övriga invånare. Det huset gick under benämningen "skogshotellet".
När skogsbruket mekaniserades och skogsarbetarna rationaliserades bort på 1960-talet, styckades de flesta husen på Valsjön av och såldes som fritidshus. Nu finns bara två bofasta familjer. Övriga hus används som fritidshus av familjer från framför allt mälardalen och södra norrlandskusten.