Sommar på finnskogen

Ett kåseri av Ann-Mari Andersson, Norrdala

Ett envist rykte gick genom skogen: snart skulle de komma med sommaren, snart skulle de komma, de sista entusiasterna! Och tidigt på morgonen den sista veckan i juni månad, ja, den sista dagen i juni månad, sågs en yrvaken skara vandra upp mot Olkahot. Skogens småfåglar kunde kvittrande, i svår konkurrens med näverlurens flöjtande och Barbros sköna kulande, skicka en budkavle till byarna på finnskogen, att nu har de kommit, nu är sommaren här.

På juni månads sista dag drog en hurtig skara från Olkahot till Rånkastjärnens obanade stigar, där det, får det väl antas, vidtog en allmänt stärkande motionsrunda med inslag av dopp i bäcken. Ja, kroppen fick vad den tålde, själen hängde bara med och insöp sommardofterna.

Från by till by gick det skaror av vandrare i ljumma sommarkvällar. Och tänk på turen med Thyr, när, i gläntan på "Svéa", Birgit bjöd på kaffe med dopp och nykokt rabarbersaft, det var en tur med sommardoft, det tackar vi Birgit för.

Från by till by vandrades det. Genom byar med sällsamma namn som minde om stormört, gäss och ulv och val och namn som minde om hjältar och vrånga tjärnar och tänk, namn som minde om munkar, ja, vad allt har inte dolt sig på finnskogen.

Yrvaket susade skogen och stigarna sträckte sig ringlande fram mot för längesedan glömda platser, där hundlokan virkade sina spetsar av sommardoft, runt nedfallna källarkullar och solbrända knutar. Fallfärdiga gamla lador och torp sträckte stolt på taknocken inför alla beundrande blickar och glömda minnen vajade i kejsarkronor och gammelrosor. Svalor, som byggt i stillsam ensamhet under fallfärdiga hus, satt pratglada och skvallrande på gråa spåntak, lyssnade förundrade till den sällsamma skara av vandrare, som drog från by till by, samstämmigt mumlande: joo, här var det, här låg den stugan och här låg brunnen, minns du, och här och här.

Ja, och så var det Kaskan då, och Snipen. På Kaskan bodde "kaskran", folket på blomstersvedjan, på Snipen bodde "snipran", ett svedjornas folk, på Norrgår'n bodde förfäder och här sitter vi och kan bara ana flydda tider.

Tillbaka


Web design 2001 Edgar Lycksell